المملكة المغربية
Al Mamlaka al-Maghrebiya

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: الله، الوطن، الملك (Gud, landet, kungen)
Nationalsång: '
Huvudstad	Rabat 34°02'N, 6°51'W
Största stad	Casablanca
Officiellt språk	högarabiska de jure och franska de facto
Statsskick Kung Premiärminister	monarki Mohammed VI av Marocko Abbas El Fassi
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	från Frankrike 2 mars 1956
Yta  • Totalt  • Vatten	446 550 km² (56:e) försumbart
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	33 241 259 (35:e) 73,3 inv/km² (96:e)
BNP (PPP)  • Totalt 2003  • Per capita	$44 491 milj (56:e) $1360
Valuta	marockansk dirham (MAD)
Tidszon	UTC
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Jbel Toubkal 4 165 m ö.h. km² km
Nationaldag	30 juli (Trondagen)
Landskod	MA, MAR
Landsnummer	+212

Marocko är en monarki i västra Nordafrika, gränsande till Algeriet, Västsahara, Spanien (exklaverna Ceuta, Melilla och övriga Plazas de soberania) samt Atlanten och Medelhavet.

Historia [redigera]

Huvudartikel: Marockos historia

Marocko förde en lång kamp för att bli självständigt från Frankrike, och det blev landet 1956. Den internationella staden Tanger återlämnades till Marocko samma år.

Enligt Madridavtalet övertog Marocko 1976 den norra delen av Västsahara från Spanien medan Mauretanien övertog den södra delen. Detta erkändes inte av FN^[1], som krävde en folkomröstning om vad som skulle ske med området. Strider utbröt med en inhemsk gerilla, Polisario, som sedan tidigare utkämpade ett uppror mot Spanien för ett självständigt Västsahara. År 1979 tvingades Mauretanien att ge upp sin del, vilken då övertogs av Marocko. Marocko har sedan dess de facto kontroll över c:a 2/3 av området, inklusive alla större städer, men territoriets status är fortfarande oklar. Återstoden kontrolleras av Polisario, som är baserat bland de tiotusentals sahariska flyktingar som lever i Algeriets Tindouf-provins. En vapenvila har varit i kraft sedan 1991. Den övervakas av Minurso, en FN-mission som också har i uppdrag att arrangera en folkomröstning om självständighet eller integration med Marocko.

Geografi

Marocko

• Lägsta punkt: Sebkha Tah (55 meter under havsnivån)
• Högsta punkt: Jbel Toubkal (4 165 meter)

Klimat och miljö [redigera]

I Marocko råder ett medelhavsklimat, men i inlandet är det varmare och torrare. Bergen i norr är geologiskt instabila och jordbävningar förekommer.

Några av landets större miljöproblem är jorderosion på grund av avverkning av vegetation för att få mer odlingsbar mark, färskvattenförorening på grund av dålig avloppsrening samt oljeföroreningar i kustvattnen.

Administrativ indelning [redigera]

Marocko (inklusive Västsahara) är indelat i 16 regioner^[2].

• Marockos regioner

Chaouia-Ouardigha, Doukala-Abda, Fès-Boulemane, Gharb-Chrarda-Béni Hssen, Grand Casablanca, Guelmim-Es-Smara, Marrakech-Tensift-Al Haouz, Meknès-Tafilalet, Oriental, Rabat-Salé-Zemmour-Zaēr, Souss-Massa-Draâ, Tadla-Azilal, Tanger-Tétouan och Taza-Al Hoceïma-Taounate.

• Västsahara

Regionen Oued Ed-Dahab-Lagouira, nästan hela regionen Laâyoune-Boujdour-Sakia El Hamra samt södra delen av regionen Guelmin-Es-Smara utgör Västsahara.

Politik [redigera]

Marocko är en konstitutionell monarki. Landet har ett folkvalt parlament men det är kungen som har den yttersta makten, och kan styra via dekret. Tryckfrihet och yttrandefrihet är garanterat i lag men är i praktiken begränsade. Medier som yttrar sig kritiskt om till exempel Marockos roll i Västsahara riskerar att dras in.

Marocko protesterar mot Spaniens kontroll över enklaverna Ceuta och Melilla samt några öar utanför kusten. Marocko kommer inte heller överens med Spanien om var gränsen mellan Kanarieöarna och Marockos fastland ska gå.

Officiellt är cannabisodling, tillverkning och smuggling av hasch allvarliga brott i Marocko men i praktiken förekommer en omfattande illegal odling av cannabis, mestadels i Rifbergen i norra Marocko. Den odlade arealen uppskattas till 80 000 hektar och utgör råvara för cirka 90% av det hasch som smugglas till Europa till ett värde om kan uppskattas till 15 miljarder i smugglarledet. ^[3]

Valet 2007 [redigera]

Fredag den 7 september 2007 hölls det andra parlamentsvalet under kung Mohammed VI:s tid som monark. Valdeltagandet var det lägsta i landets historia, bara 37 % av de 15 miljoner röstberättigade marockanerna deltog i valet.

Kungen hade innan valet sänkt rösträttsåldern från 20 till 18 år och ökat antalet valkretsar från 91 till 95.

33 politiska partier och 13 oberoende kandidater tävlade om de 325 platserna i parlamentet. Enligt det preliminära resultatet blev det konservativa Självständighetspartiet (Istiqlal) det största partiet med 52 mandat. Islamistiska Rättevise- och utvecklingspartiet (PJD) fick 47 platser, det liberalkonservativa Folkrörelsen (MP) och Oberoendes samling (RNI) fick 43 respektive 38 platser vardera medan Socialistpartiet (USFP), som dominerade den avgående regeringen, fick 36 mandat. Konstitutionella förbundet fick 27 platser.

Ekonomi [redigera]

Med hjälp av bland annat Världsbanken har ekonomiska reformer genomförts och utvecklingen går framåt. 1999 och 2000 led landet av svår torka, vilket gav jordbruket problem. Under samma tid fick man dock in mycket utländsk valuta genom försäljning av licenser för mobiltelefonnät och en viss privatisering av statliga telekommunikationsföretag. 2001 kom de efterlängtade regnen och medförde goda skördar, vilket gav ekonomin ett nytt uppsving. En utbyggnad av det marockanska motorvägsnätverket har också underlättat transport mellan olika landsdelar.

Det marockanska järnvägsnätet är tämligen svagt uppbyggt, och finns framförallt i landets norra delar. Järnväg och passagerartrafik med nyupprustade vagnar finns mellan Marrakech och Casablanca, Tanger och Rabat. I söder finns s.k. fosfatspår, järnväg som används för industriell transport av fosfat som finns i rikliga mängder av i södra Marocko.

95% av landets elektricitet framställs av fossila bränslen och resterande med vattenkraft. Utöver detta importeras en del el.

• Naturtillgångar: fosfat, järnmalm, mangan, bly, zink, fisk
• Narkotika: det förekommer olaglig odling av cannabis och landet är genomfartsland för kokain från Sydamerika till Europa. Kifferdalen är ett marockanskt centrum för cannabisodlingar.

Demografi [redigera]

• Befolkningens medelålder: 23 år (2002)
• Spädbarnsdödlighet: 4,5% (2003)
• Befolkningens medellivslängd: 70 år (2003)
• Etniska grupper: araber 79%, berber 20%, andra 1%
• Religiös tillhörighet: muslimer 98,7%, kristna 1,1%, judar 0,2%
• Språk: arabiska, franska, berberdialekter
• Analfabetism: nästan hälften av befolkningen äldre än 15 år var analfabeter 2003

Externa länkar [redigera]

• Wikitravel, Marocko (engelska)
• Fotografier från Marocko

Källor [redigera]

1. ^ "The Madrid Agreement did not transfer sovereignty over the territory, nor did it confer upon any of the signatories the status of an administering Power - a status which Spain alone could not have unilaterally transferred. The transfer of administrative authority over the territory to Morocco and Mauritania in 1975, did not affect the international status of Western Sahara as Non-Self-Governing Territory." - FN:s rättsansvarige Hans Corell, 29 januari 2002 (S/2002/161)
2. ^ [1], Haut Commissariat au Plan, Direction de la Statistique
3. ^ Drugnews